Jag heter Vera och är en långhårig Sankt bernhardstik. Jag
blir tre år den 17 maj, alltså på Norges nationaldag.
Jag är en så kallad omplaceringshund och jag kom till min
nya matte nu i söndags, den 11 mars.
Jag är född på Båtsmans kennel i Norrtälje och är faktiskt en äldre syster till mattes lilla Yana så vi har samma föräldrar. Yana hamnade tyvärr i hundhimlen alldeles för tidigt för cirka tre veckor sedan. Hon hade hjärtfel och blev bara 7 månader gammal. Sorgligt verkligen...
Jag är i alla fall frisk och mina armbågar och höfter är felfria enligt röntgen. Matte tycker att det är jätteskönt eftersom hennes tidigare Sankt bernhardshundar har haft stora problem med armbågarna.....
Vera
Yana
När jag kom till mitt nya hem så fanns här en annan hund,
Jacinto. Han har haft ett hårt liv innan han kom till matte som en akut omplacering för drygt nio år sedan. Han blev inte alls glad över att se mig eller rättare sagt, jag fick
inte komma för nära honom för då blev han arg. Det visade sig att han hade jätteont
i sina ben så han kunde knappt gå eller resa sig upp. Han blev bara allt sämre
under natten så på måndagen åkte matte till veterinären med honom. Tyvärr kom
inte Jacinto hem igen. Han var alldeles för sjuk och blev tvungen att lämna
detta jordeliv.. Jacinto blev tio år och elva dagar gammal och det var ändå en
hög ålder för en spansk gatuhund säger matte………Sorgligt var det i alla fall för
enligt alla så var han en underbar hund, klok och mycket tillgiven…..Alla som kände honom känner stor saknad.....
Jacinto på 10-årsdagen
Så starten kunde väl ha
varit lite bättre för mig i mitt nya hem. Redan efter ett dygn blev matte tvungen
att lämna mig ensam hemma när hon åkte iväg med Jacinto. Det gick dock
betydligt bättre än vad jag hade kunnat ana. Jag sov nog mesta tiden även om det var lite
läskigt med alla nya ljud. Matte var väl rädd att jag skulle vara ledsen eller bita sönder något men sånt gör inte jag....
Här finns också två innekatter, Iris och Leo. Eftersom
jag inte alls har haft någon nära kontakt med katter tidigare så stängde matte
in katterna i ett rum medan hon var borta.
Iris & Leo
Jag är väldigt nyfiken på de konstiga djuren. Iris är inte ett dugg rädd för mig. Vi har hälsat på varandra flera gånger även om hon ser till
att sitta högt uppe på ett bord eller bänk när det sker...Leo är däremot skraj. Han gömmer sig och han åt inte ens någon mat på
flera dagar. Inte förrän igår på torsdagen blev han lite modigare. Då fick han
i sig lite käk på morgonen och sedan lite sent på kvällen också. För övrigt såg jag knappt till honom.….men jag tror att vi
kommer att bli kompisar så småningom för jag är faktiskt inte alls så farlig……
Jag löper just nu så
jag får inte vara lös utomhus men i tisdags så slet jag mig loss vid ett
tillfälle när vi var ute på en rastrunda. Matte såg inte att det kom en man med
en liten hund bakom oss när hon skulle böja sig ner för att plocka upp efter
mig. Snabbt som ögat stack jag iväg till hunden. Matte hade inte en chans att
hålla kvar mig i kopplet för jag är jättestark. Det visade sig vara en terrier som inte alls brydde sig om att jag hälsade på honom. Tycker att han var lite nonchalant faktiskt...Självklart kom
matte så den friheten blev inte långvarig…..Hon bad mannen till och med om
ursäkt över mitt beteende vad nu det skulle vara bra för?......Jag gillar
ju småhundar…….
Matte säger att så fort
min löpperiod är över och hon kan släppa lös mig så ska jag fostras. Vad hon nu
menar med det?
Jag gillar verkligen
promenader. Jag kan gå och gå och gå hur länge som helst och det finns så många
spännande dofter här.
Matte har en son som
kallas för Robban. Han är sjukskriven på grund av en allvarlig handskada som han drog på sig på jobbet. Jag
gillar honom jätteskarpt och han gillar mig har jag märkt. Vi brukar gå
promenader när han är här hemma. Igår var vi ute en hel del. Matte hade åkt
till Haninge för att klippa sig och handla lite grejer så Robban var hundvakt
under tiden. Det tog flera timmar innan matte var tillbaka igen. Robban och jag
mötte henne vid busshållplatsen på eftermiddagen. Först undrade jag varför vi
skulle sitta där och glo men sedan såg jag matte och då blev jag glad……..
Igår kväll var jag
riktigt trött faktiskt så då sov jag mest hela kvällen….Det har varit lite si
och så med sömnen annars. Det har varit svårt att riktigt kunna slappna av men det är ju mycket som nytt så det är väl
inte så konstigt säger matte……Och dessutom tror hon att jag är mitt i ett
höglöp…..Jag har faktiskt spanat in några tjusiga hanhundar här...Det finns bland annat en golden som ser väldigt intresserad ut....
Jag vill avsluta bloggen med att tända ett ljus för Jacinto och Yana som finns i hundhimlen nu......