måndag 27 maj 2013

Varför?...cancer....Vila i frid!

Varför, varför, varför???




17 maj 2009   -   26 maj 2013









Älskade finaste Vera lämnade detta jordelivet igår. Cancersjukdomen tog hennes liv.
Allt gick så himla fort och det sista dygnet var gräsligt då sjukdomen eskalerade oerhört fort.. Att se denna alltid så levnadsglada hund tynas bort var fruktansvärt…
Vera kunde inte äta, hon orkade inte gå någon längre sträcka, hon hade svårt med andningen. Hon sov mycket djupt och mest hela sista dygnet. Det lät väldigt märkligt i luftrören, emellanåt var vi tvungna att se om hon andades överhuvudtaget under nattens timmar, allt mer vätska fylldes runt operationsområdet som bara svällde mer och mer och hon hade fruktansvärt ont. Inga mediciner hjälpte......

Allt startade med att hon drabbades av livmoderinflammation och en akut operation gjordes den 11 mars. Då upptäcktes en cysta på livmodern men det behöver inte betyda något allvarligt alls men det gjorde det tydligen för Vera…Den ena komplikationen efter den andra följde varandra…Två månader efteråt upptäcker vi en jättestor bula/svullnad på Veras skulderparti. Det visar sig vara en enormt stor cysta som opereras bort den 13 maj. Om allt kom med vet man ej eftersom det är ett oerhört svårt ställe att operera på. Vera går med dränage eftersom mycket vätska samlas tills i torsdags den 23 maj då det tas bort eftersom det finns risk för infektion om man har dränage länge i kroppen. På lördag kväll försämras Veras tillstånd dramatiskt....
Veterinären som tog hand om oss igår på Bagarmossen trodde att lungorna hade blivit angripna och kanske även fler organ. Det enda rätta var att Vera fick slippa sina plågor och få ett värdigt avslut på  sitt liv……Jag har ju tidigare följt många hundar till sista vilan men detta var fruktansvärt jobbigt…….Cancern gör ju blodådrorna porösa så att det var oerhört svårt att sätta in kanylen någonstans men Vera märkte inte av detta då hon sov väldigt djupt av det lugnande medlet.....
Det började att regna när vi åkte in till Bagarmossen och regnet upphörde när allt var över så till och med himlen grät……
Vera kom till mig den 11 mars 2012 som omplaceringshund. Exakt ett år senare görs livmoderoperationen. …..Varför skulle det hända just denna snälla, tillgivna och alltid glada hund som spred så mycket glädje omkring sig? Hon har varit oerhört tapper och tålmodig under hela denna svåra tid........
Jag har sagt det förr och jag säger det igen…livet är bra orättvist ibland….














Det finns en värld där sommaren är evig....

Där himlen alltid är blå....

Där fåglarna alltid sjunger....

Där ingen sjukdom finns....

Du är där nu....





I den vackraste natur, med djupa skogar och en stor grön äng

Finns en hemlig plats som är bättre än husses och mattes säng

Klimatet är perfekt, min päls känns lagom stor

Här finns porlande vattenbäckar, där de badtokiga bor

Inne i skogarna håller de äventyrslystna till

På den stora ängen springer alla som vill

Mest de långbenta som älskar att bara springa

Andra ser till att härlig hundsång genom skogarna klinga

Några har till uppgift att valla in oss när det är fest
Småhundarna är de som har det allra bäst

De vaktas av de större, alla tas omhand

Varje hund har en egen uppgift i vårt härliga land

För att komma in i hundhimlen finns det vissa krav

Någon ondska och egoism vill vi inte veta av

Man måste vara trofast, ärlig, glad och snäll

Dessutom beredd att dela med sig av sin fäll

Om någon behöver sällskap, ska man kunna ta sig tid en stund
Kort sagt; för att bli insläppt måste man vara hund...
(anonym)

Vera

17/5 2009  -  26/5 2013










Casper

10/1 2013  -  10/5 2013


Dessa båda underbara hundar lämnar stor sorg och saknad efter sig...

Nu får de återförenas igen efter ett alldeles för kort liv här på jorden....

Varför?



















Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord.
På den här sidan finns en alldeles särskild
plats som kallas Regnbågens bro
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör,
så kommer den till Regnbågens bro.
Där finns ängar och kullar för alla våra små vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken
och de har det varmt och skönt.
Alla djur som varit sjuka och gamla blir
återställda till hälsa och vigör,
de som varit skadade eller lemlästade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar.
Alla djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak  - 
de saknar alla någon särskild som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen,
flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din älskade vän möts
till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Du får överlyckliga pussar i hela ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på
ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens bro…..
för att aldrig mer skiljas åt.




lördag 25 maj 2013

Mår pyton... mer vätska.....loppis.....

I morse kunde jag inte äta någon frukost eller i morse är väl att ta i? Klockan var väl nio när jag vaknade. Robban och jag gick ut på en lite längre morgonrunda så klockan  närmade sig nog tio innan vi var hemma igen och det var dags för frukost men jag hade ingen matlust alls. Jag kunde inte ens få i mig en god köttbit....Robban tvingade i mig några korvbitar tillsammans med Atarax-medicinen.......

Jag vilade fram till lunchtid. Matte lyckades då få i mig frukosten...Alltså, det var ganska så gott ändå. Köttbitarna var svåra att motstå när jag väl hade börjat äta....Matte sa att jag måste äta mat om jag ska kunna ta medicinerna för annars pajjar magen också.....Ja, jag önskar att jag hade mer matlust men nu mår jag pyton.....Det har kommit ännu mer vätska och nu är det inte ens skönt när jag får frysklampen på operationsområdet även fast den läggs i en handduk....nä, det var inte skönt idag...

Robban och jag följde med matte till den stora loppisen som var på fotbollsplanen idag....där var jättemycket folk och en hel del hundar men jag skötte mig exemplariskt trots att några hundar skällde ut mig......Jag orkade inte bry mig helt enkelt.....Däremot var jag nära att sno en korv ur handen på ett litet barn när vi gick förbi men Robban reagerade snabbt så jag hann inte......Det luktade så himla gott....

Många människor stannade och beundrade mig........en del tyckte att jag var himla stor förstås......några såg ju förstås det stora såret och förstod att jag hade opererat mig.....


Vi var inte där så lång stund eftersom jag är dålig. Matte köpte visst en stor glaskaraff men för övrigt fanns det tydligen inget av intresse....






Vi gick vidare till närbutiken för matte hade glömt något när hon var på ICA och handlade.......


Vilopaus medan matte är inne i närbutiken....


....varmt är det.....



Väl hemma igen drack jag massor av vatten igen innan jag la mig på balkongen. Jag somnade och sov väl ett par timmar tills det var dags för en ny kort rastrunda...Vi gick ner till småbåtshamnen. Där såg vi ett skäggdoppingpar som hade byggt ett bo......Jag minns att jag såg det förra sommaren också.....så fina fåglar....

Ja, sedan åt jag kvällsmaten och nu var jag riktigt hungrig så det var inga problem att få ner den....Jag får mycket kött och det gillar jag verkligen.....

Nu ska jag ta och vila igen. Usch, det här tar verkligen på krafterna........


fredag 24 maj 2013

Mår skit....mer vätska....

Jag mår skitdåligt.....




........alltså, jag mår inte alls bra.....



.....men hungrig är jag och matte tror att den ökade aptiten beror på medicinerna.....





Matte ringde till min veterinär idag för nu har jag tydligen fått en massa vätska igen. Jag har ju inget dränage längre så det har blivit en svullnad runt såret.......Blir jag sämre så måste jag åka akut till Bagarmossen igen i helgen......Veterinären ökade på dosen Rimadyl för han är rädd för att det uppstår en inflammation....

Matte och Robban turas om att lägga den kalla frysklampen på det onda......och det känns helt okej....

Katterna känner nog på sig att jag mår dåligt för de håller sig ovanligt lugna tycker jag......



Iris ligger mest i soffan och trynar......Hon är nog lite orolig för mig för vi brukar leka...




....medan Leo helst käkar mat......




Robban och jag gick en liten runda nyss men jag var så trött så det gick inte fort inte.....Då hade jag i och för sig fått Atarax av matte tillsammans med kvällsmaten så det påverkade väl tröttheten också......




........fast en och annan doft orkade jag undersöka ändå...



Nej, nu måste jag ta en tupplur igen.........tror att jag lägger mig på balkongen .....


......det är skönt att ligga här ute....


torsdag 23 maj 2013

Dränaget borta...uruselt humör...förhållningsorder

Vid tvåtiden i natt blev Robban tvungen att tömma dränaget på mig igen för det hade runnit ut så mycket men sedan somnade jag faktiskt om och sov skönt ända tills i morse då jag blev väckt för att vi skulle åka till Bagarmossen igen......

Jag har inte varit på mitt bästa humör idag precis. Det började redan på pendeltåget då en kvinna kom in med sina två flattar och nödvändigtvis måste passera oss för att sätta sig på sätena bakom mig....Jag blev minst sagt jättearg.....och Robban blev arg på mig.....Ja, jag kan ju erkänna att jag överdrev nog en hel del för de två flattarna låg under sätet och vågade inte röra sig än mindre ge något ljud ifrån sig och det var ju klokt av dom.....



Här åker jag bussen som går till Bagarmossen. Den var nästan folktom så det var ju skönt med lite utrymme....






Framme vid Bagarmossens djursjukhus.....


Jag gillar att åka till sjukhuset men det första som händer när vi kommer in är att en  rottweiler morrar mycket hotfullt mot mig.....och det skulle han väl inte ha gjort. Nu blev jag riktigt arg igen......och precis när jag har lugnat mig så kommer en uppkäftig bostonterrier in men han fick också höra att mig mopsar man inte upp sig mot.....men trots att jag hade tillrättavisat honom så satt han och stirrade på mig hela tiden och när han efter en stund började muttra mot en annan liten hund så blev jag ursinnig.....Robban hade fullt sjå för jag lugnade mig inte i första taget för det kom nya hundar hela tiden och nu var jag verkligen uppe i varv.....En stackars golden såg livrädd ut och inte bara han......Matte sa att jag verkligen borde skämmas som betedde mig på det här viset även om hon insåg att jag mådde fruktansvärt dåligt.......Jo, jag skäms nog lite....

Äntligen fick jag komma in till mina veterinärer, både kirurgen och cancerspecialisten undersökte mig och dom pratade och pratade på det konstiga språket spanska.......Hur som helst beslöt de att ta bort dränaget trots att det rinner ut så mycket vätska. Vävnaden kan bli inflammerad och ta skada av att jag har dränaget så länge....Jag lovar att även om det var lite obehagligt när kirurgen drog ur det långa dränaget så var det jätteskönt att bli av med det.......Jag fick jättemycket beröm för att jag var så duktig......Det får jag förresten varenda gång jag är där......


Nu måste matte och Robban hålla koll så att det inte blir någon större svullnad vid operationssåret. Jag ska få lite lättare massage där och så ska området kylas ner med frysklampar fyra gånger om dagen tio minuter åt gången..... Först blev jag lite betänksam men det är faktiskt riktigt skönt ....Dessutom måste jag fortsätta med mina mediciner men det är inga problem även om jag blir lite väl trött av dem.....


Sedan fick jag stränga förhållningsorder också. Jag får inte springa överhuvudtaget eller göra några ansträngande rörelser......"suck"...Det första jag gjorde när jag kom hem var att jaga efter Iris men det satte matte stopp för förstås.....Alltså, ska jag inte få göra något kul alls???

Ja, vi ska åka tillbaka till Bagarmossen på måndag morgon igen. Jag börjar verkligen känna mig hemma där. Veterinärerna och sköterskorna är jättesnälla och de verkar gilla mig jättemycket.....





Här väntar vi på bussen när vi är klara på djursjukhuset och ska åka hem......



....och här väntar vi på t-banan  för att åka till pendeltåget...



Äntligen hemma igen men vem har varit här???



Lite klåda har jag kvar och jag får inte klia mig men kan inte låta bli. Vad gör matte då? Jo, hon hämtar en av Robbans sockor och sätter på mig.......Ja, det är väl bara att acceptera det också.......Alla tycker att jag är så duktig som finner mig i allt men jag är av den sorten......




När vi nyss var ute på en rastrunda så kom min vän Andy flygande och landade alldeles intill mig. Jag blev jätteglad för jag har saknat honom. Det var ett tag sedan jag såg honom......


Andy

onsdag 22 maj 2013

Mycket dränagevätska....Bagarmossen i morgon.

Egentligen skulle matte ha åkt till frissan i morse men hon avbokade det för att hon ville inte lämna mig ensam hemma. Det var verkligen snällt av henne för jag gillar inte att vara ensam nu när jag mår så dåligt.....


Robban skulle iväg på röntgen och sedan skulle han på ett möte med Försäkringskassan så han var borta mest hela dagen....


Jag blev ju sämre igår eftermiddag. Jag flåsar jättemycket och det kommer mer vätska ur dränaget än tidigare, vilket det inte ska göra utan tvärtom. Det ska minska vartefter och har gjort så tills nu. Vi brukar aldrig tömma dränaget på nätterna men nu i natt var Robban tvungen att göra det vid tvåtiden. Ändå fanns det massor av vätska i dränaget i morse. Och trots att det tömdes klockan nio så blev vi tvungna att tömma det bara en kvart senare....Då blev matte orolig och ringde till min specialistveterinär......Vi fick tid så vi ska åka till honom i morgon bitti i stället för på fredag...Det är ju bra att vätskan rinner ut men det ska inte komma så mycket nu....


Annars sov jag lite lugnare i natt men det berodde nog på medicinen som jag äter. Man blir dötrött av den och trött var jag ju innan. Jag har sovit större delen av dagen också och har bara varit ute på korta rastrundor.



Robban och jag har precis kommit in från en kortare promenad. Det var riktigt skönt ute för det har slutat att regna som det har gjort tidigare idag.......







Det kliar både här och där....




Och cirkusen som var här igår är borta ser jag....så synd eftersom jag ville kolla på de märkliga djuren....


Nu måste jag vila en stund för den korta utevistelsen tog verkligen på krafterna....Matte och Robban ska ju i alla fall kolla på TV:n nu....Det är derbymatch mellan AIK - Djurgården och nu gäller det fotboll......Må bästa lag vinna säger jag......även om jag också är en äkta djurgårdare och självklart hejjar på dom.........






tisdag 21 maj 2013

Jobbig klåda....mår inte alls bra....otur....

Det bara kliar och kliar....Matte gav mig Atarax redan klockan sju i morse för att hon trodde att det skulle lindra mot klådan och det gjorde det väl en stund men det dröjde inte så himla länge förrän det började klia igen. Jag får äta fyra tabletter tre gånger om dagen men ännu har alltså inte klådan givit med sig.....så jäkla jobbigt det är.....

Däremot så har aptiten kommit tillbaka, åtminstone för stunden...Idag åt jag både frukost och kvällsmat utan problem även om jag spottade ut de kokta morötterna igen....Förstår inte varför matte är envis och ger mig det då hon vet att jag hellre vill ha  rårivna morötter...men det var riktigt gott med rå nötfärs i maten....




....fast jag mår inte alls bra. Jag är dötrött och mycket flåsig igen och nu kommer det mer vätska ur dränaget igen...Mysko verkligen eftersom det minskade som det skulle tidigare...dessutom är vätskan grumlig och inte klar som den ska vara och har varit hela tiden tidigare....Matte har fått direktnummer till onkologspecialisten så hon tänkte ringa och prata med honom i morgon om mitt hälsotillstånd om jag inte mår bättre då.....


Alltså, om jag nu skulle bli sjuk så är det ju synd att det inte hände lite tidigare så det hade gått på föregående års försäkring fast det går ju inte att styra förstås. Den akuta livmoderoperationen inträffade ju precis på ettårsdagen efter det att jag kom till matte och det är ju samma dag som försäkringsperioden startar för varje år. Av den anledningen får vi inte någon mer ersättning förrän 11 mars nästa år eftersom veterinär- och djursjukhuskostnaderna har överskridit de 50 000 kr som är maxbeloppet. Till och med på If tycker de att vi har haft otur....Det är dyrt att bli sjuk och framför allt när det blir så långvarigt.....


Vi har gått förbi fotbollsplanen på rastrundorna....Jag blev snopen när jag fick syn på en massa konstiga djur där igen....En cirkus ska tydligen ha föreställning här i kväll förstår jag.....




Märkliga djur....


Kamelen var faktiskt lite intresserad av mig....



För övrigt har jag mest legat ute på balkongen och sovit. Det är skönt med den svala luften....




Nu är det bara kvällsrutinerna att vänta på, tömning av dränage, kvällsrunda, kvällskex och så tömning av dränaget igen och så fyra köttbullar med Ataraxtabletter i....Matte tror nog att jag inte fattar att hon stoppar in medicinen i köttbullarna men det fattade jag direkt......och så ska jag smörjas in med Fucidermsalva innan jag får sova för natten.....

måndag 20 maj 2013

Rusningstid....spanska?.....rädd....Atarax....

Klockan var bara halv sju i morse när vi gick till pendeltåget för att åka till Bagarmossens djursjukhus. Som vanligt blev det pendeltåg, t-bana och buss och det mitt i morgonrusningen.....På pendeln var det en tjurig tant som tyckte att jag tog för stor plats men jag har väl rätt att åka jag också och inte är det mitt fel att jag är tvungen att vara på djursjukhuset så tidigt.....Jag ska tillbaka på fredag och då måste vi åka ännu tidigare.........

Väl framme på djursjukhuset så kom båda "mina" veterinärer för att kolla på mig, onkologspecialisten och kirurgen som opererade bort den jättestora cystan. De pratade något konstigt språk med varandra så jag fattade ingenting. Det var tydligen spanska fick jag höra sen. Nu skulle mattes förra hund Jacinto som jag tyvärr bara hann träffa under en dag varit med för han var ju från Spanien....Han hade kanske förstått vad de sa?......


Nåja, kirurgen pratade sedan med matte på engelska och hon verkade då förstå vad han menade. Han tyckte att jag skulle ha kvar dränaget  den här veckan också ..Och det kunde ta upp till tre veckor innan provsvaret från cystan kommer.......Sedan fick jag följa med de båda veterinärerna till ett annat rum för att de skulle ta bort bandaget på mig för såret såg fint ut....Jag blev jätterädd för jag trodde att jag skulle bli tvungen att sova på sjukhuset igen....så snacka om att jag blev glad när vi gick tillbaka till matte och Robban igen.......







Jag  har ju en fruktansvärd klåda också. Det bara kliar och kliar så nu smetade de på en salva som lindrar. Men snacka om att det sved  när de först baddade mig med någon spritlösning....Aj, aj, aj, det var inte alls skönt....Matte fick ett recept på en medicin, Atarax som ska ta bort klådan och det hoppas jag verkligen...... 

Nu får jag inte ha mina fina tröjor på mig för såret måste luftas. Dränaget har de tejpat fast på ryggen.....Och nu ska jag alltså fortsätta med Rimadyl två gånger om dagen och så Atarax tre gånger och så ska Fuciderm-salvan baddas på två gånger om dagen så det blir många piller och en hel del medicinering att hålla reda på...dessutom ska ju dränaget tömmas med 1,5 timmes mellanrum........








Här pratar vi med Tim och hans matte som står uppe på deras balkong. De ville veta hur det gick hos veterinären?.....men jag ville att Tim skulle komma ner men det fick han förstås inte.....Tänk att jag aldrig ska få hälsa på honom på ett mer kärvänligt sätt....

När vi kom in hade matte fixat i ordning lite mat till mig och efter viss tvekan åt jag upp den för jag kände att jag var bra hungrig ändå efter dagens "äventyr"......


Nu är jag i alla fall dötrött så nu måste jag sova en stund..........