måndag 27 maj 2013

Varför?...cancer....Vila i frid!

Varför, varför, varför???




17 maj 2009   -   26 maj 2013









Älskade finaste Vera lämnade detta jordelivet igår. Cancersjukdomen tog hennes liv.
Allt gick så himla fort och det sista dygnet var gräsligt då sjukdomen eskalerade oerhört fort.. Att se denna alltid så levnadsglada hund tynas bort var fruktansvärt…
Vera kunde inte äta, hon orkade inte gå någon längre sträcka, hon hade svårt med andningen. Hon sov mycket djupt och mest hela sista dygnet. Det lät väldigt märkligt i luftrören, emellanåt var vi tvungna att se om hon andades överhuvudtaget under nattens timmar, allt mer vätska fylldes runt operationsområdet som bara svällde mer och mer och hon hade fruktansvärt ont. Inga mediciner hjälpte......

Allt startade med att hon drabbades av livmoderinflammation och en akut operation gjordes den 11 mars. Då upptäcktes en cysta på livmodern men det behöver inte betyda något allvarligt alls men det gjorde det tydligen för Vera…Den ena komplikationen efter den andra följde varandra…Två månader efteråt upptäcker vi en jättestor bula/svullnad på Veras skulderparti. Det visar sig vara en enormt stor cysta som opereras bort den 13 maj. Om allt kom med vet man ej eftersom det är ett oerhört svårt ställe att operera på. Vera går med dränage eftersom mycket vätska samlas tills i torsdags den 23 maj då det tas bort eftersom det finns risk för infektion om man har dränage länge i kroppen. På lördag kväll försämras Veras tillstånd dramatiskt....
Veterinären som tog hand om oss igår på Bagarmossen trodde att lungorna hade blivit angripna och kanske även fler organ. Det enda rätta var att Vera fick slippa sina plågor och få ett värdigt avslut på  sitt liv……Jag har ju tidigare följt många hundar till sista vilan men detta var fruktansvärt jobbigt…….Cancern gör ju blodådrorna porösa så att det var oerhört svårt att sätta in kanylen någonstans men Vera märkte inte av detta då hon sov väldigt djupt av det lugnande medlet.....
Det började att regna när vi åkte in till Bagarmossen och regnet upphörde när allt var över så till och med himlen grät……
Vera kom till mig den 11 mars 2012 som omplaceringshund. Exakt ett år senare görs livmoderoperationen. …..Varför skulle det hända just denna snälla, tillgivna och alltid glada hund som spred så mycket glädje omkring sig? Hon har varit oerhört tapper och tålmodig under hela denna svåra tid........
Jag har sagt det förr och jag säger det igen…livet är bra orättvist ibland….














Det finns en värld där sommaren är evig....

Där himlen alltid är blå....

Där fåglarna alltid sjunger....

Där ingen sjukdom finns....

Du är där nu....





I den vackraste natur, med djupa skogar och en stor grön äng

Finns en hemlig plats som är bättre än husses och mattes säng

Klimatet är perfekt, min päls känns lagom stor

Här finns porlande vattenbäckar, där de badtokiga bor

Inne i skogarna håller de äventyrslystna till

På den stora ängen springer alla som vill

Mest de långbenta som älskar att bara springa

Andra ser till att härlig hundsång genom skogarna klinga

Några har till uppgift att valla in oss när det är fest
Småhundarna är de som har det allra bäst

De vaktas av de större, alla tas omhand

Varje hund har en egen uppgift i vårt härliga land

För att komma in i hundhimlen finns det vissa krav

Någon ondska och egoism vill vi inte veta av

Man måste vara trofast, ärlig, glad och snäll

Dessutom beredd att dela med sig av sin fäll

Om någon behöver sällskap, ska man kunna ta sig tid en stund
Kort sagt; för att bli insläppt måste man vara hund...
(anonym)

Vera

17/5 2009  -  26/5 2013










Casper

10/1 2013  -  10/5 2013


Dessa båda underbara hundar lämnar stor sorg och saknad efter sig...

Nu får de återförenas igen efter ett alldeles för kort liv här på jorden....

Varför?



















Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord.
På den här sidan finns en alldeles särskild
plats som kallas Regnbågens bro
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör,
så kommer den till Regnbågens bro.
Där finns ängar och kullar för alla våra små vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken
och de har det varmt och skönt.
Alla djur som varit sjuka och gamla blir
återställda till hälsa och vigör,
de som varit skadade eller lemlästade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar.
Alla djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak  - 
de saknar alla någon särskild som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen,
flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din älskade vän möts
till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Du får överlyckliga pussar i hela ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på
ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens bro…..
för att aldrig mer skiljas åt.




6 kommentarer:

  1. Vi är så ledsna för er skull. Vi har ju följt "våran" Vera enda sen du tog över henne. En sak är i alla fall säker och det är att vi kunde inte ha hittat någon bättre matte än du till henne. Barnen blev jätte ledsna när jag berättade. Det saknar ju sin Vera hela tiden. R.I.P Vera. Kram din gamla familj.

    SvaraRadera
  2. Tack Jimmy!..Jag förstår att barnen blev ledsna, något som vi alla är. Kan fortfarande inte fatta att just Vera skulle drabbas av denna hemska sjukdom. Kram!/Sonja

    SvaraRadera
  3. *RIP*

    Styrkekram till Er och en tanke till de 4 benta däruppe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annelie för din omtanke och medkänsla!..Kram!/Sonja

      Radera
  4. Jag blir så ledsen för eran skull, så mycket sorg och smärta som ni drabbats av.
    Jag och Vinga skickar er tröstekramar <3

    SvaraRadera
  5. Tack Jenny för din medkänsla och omtanke....Ja, det har varit lite väl mycket den senaste tiden....Hoppas att allt är bra med Vinga!..Kram!/Sonja

    SvaraRadera