torsdag 16 maj 2013

Dränage....skvaller....otroligt envis....

I morse åkte vi tillbaka till Bagarmossens djursjukhus med pendeltåg, t-bana och buss som vanligt.....Vi mötte en förskoleklass på vägen. De undrade varför jag hade en tröja på mig och de var nog inte de enda som undrade det?.....Jag trivs i min tröja så mig gör det inget men det är väl mest pyttesmå hundar som har det på sig förstår jag.....

Förresten på djursjukhuset tyckte de att jag var jättefin med tröja på mig......


Vi väntar på pendeltåget.....




Och äntligen är vi på väg....

Väl framme på djursjukhuset så skulle en sköterska tömma dränaget men hon hade aldrig gjort det så Robban fick göra det i stället......

Onkologspecialisten som opererade mig kom in och kollade på mig och såret som såg jättefint ut. Matte och Robban fick jättemycket beröm för att de har skött om dränaget och noterat mängden vätska så noggrant så nu behöver vi inte komma in varannan dag som meningen var utan nu behöver vi inte åka in förrän på måndag om jag inte skulle bli dålig innan dess förstås....

Däremot sa han att han helst hade behållit mig flera dygn på sjukhuset men att det skulle bli alltför dyrbart för matte eftersom taket på sjukförsäkringen är nådd. 
Nu måste ju matte betala alla kostnader för mig själv......Men idag slapp hon betala något. Fattas bara annat. Det var ju Robban som gjorde allt.....

Veterinären sa att jag var en mycket stark hund för det tar på krafterna att behöva genomgå tre operationer på så kort tid....

Däremot skvallrade han till matte om mig. Han sa att det inte hade varit lätt för personalen att hantera mig när jag låg inne. 

Jag hade varit otroligt envis och så är det. Vill jag inte en sak så vill jag inte...De hade haft svårt för att ta blodprov på mig och det syns väl. Jag är rakad på alla benen både här och där så det ser lite lustigt ut......och någon jäkla halskrage ville jag absolut inte ha. Det slapp jag också......och så hade jag varit orolig...Det är väl inte så konstigt. Jag ville inte bli lämnad där utan jag ville vara hemma hos matte och Robban.....Matte snackade om att jag lider av separationsångest som många omplaceringar kan lida av......Jag vet inte vad det betyder men jag vet att jag inte vill lämnas ensam på ett främmande ställe.....Jag vill vara HEMMA......







2 kommentarer:

  1. Nu hoppas vi verkligen att Vera får bli frisk och det är slut med otur för er.
    Grattis på 4 års dagen önskar syrran Vinga!

    SvaraRadera
  2. Tackar!...Grattis själv syrran!

    SvaraRadera