Jag heter Vera och är en långhårig Sankt bernhardstik. Jag blir tre år den 17 maj, alltså på Norges nationaldag.

Jag är en så kallad omplaceringshund och jag kom till min nya matte nu i söndags, den 11 mars.

Jag är född på Båtsmans kennel i Norrtälje och är faktiskt en äldre syster till mattes lilla Yana så vi har samma föräldrar. Yana hamnade tyvärr i hundhimlen alldeles för tidigt för cirka tre veckor sedan. Hon hade hjärtfel och blev bara 7 månader gammal. Sorgligt verkligen...

Jag är i alla fall frisk och mina armbågar och höfter är felfria enligt röntgen. Matte tycker att det är jätteskönt eftersom hennes tidigare Sankt bernhardshundar har haft stora problem med armbågarna.....

 Vera

Yana

När jag kom till mitt nya hem så fanns här en annan hund, Jacinto. Han har haft ett hårt liv innan han kom till matte som en akut omplacering för drygt nio år sedan. Han blev inte alls glad över att se mig eller rättare sagt, jag fick inte komma för nära honom för då blev han arg. Det visade sig att han hade jätteont i sina ben så han kunde knappt gå eller resa sig upp. Han blev bara allt sämre under natten så på måndagen åkte matte till veterinären med honom. Tyvärr kom inte Jacinto hem igen. Han var alldeles för sjuk och blev tvungen att lämna detta jordeliv.. Jacinto blev tio år och elva dagar gammal och det var ändå en hög ålder för en spansk gatuhund säger matte………Sorgligt var det i alla fall för enligt alla så var han en underbar hund, klok och mycket tillgiven…..Alla som kände honom känner stor saknad.....

Jacinto på 10-årsdagen

Så starten kunde väl ha varit lite bättre för mig i mitt nya hem. Redan efter ett dygn blev matte tvungen att lämna mig ensam hemma när hon åkte iväg med Jacinto. Det gick dock betydligt bättre än vad jag hade kunnat ana.  Jag sov nog mesta tiden även om det var lite läskigt med alla nya ljud. Matte var väl rädd att jag skulle vara ledsen eller bita sönder något men sånt gör inte jag....

Här finns också två innekatter, Iris och Leo. Eftersom jag inte alls har haft någon nära kontakt med katter tidigare så stängde matte in katterna i ett rum medan hon var borta.

Iris & Leo

Jag är väldigt nyfiken på de konstiga djuren. Iris är inte ett dugg rädd för mig. Vi har hälsat på varandra flera gånger även om hon ser till att sitta högt uppe på ett bord eller bänk när det sker...Leo är däremot skraj.  Han gömmer sig och han åt inte ens någon mat på flera dagar. Inte förrän igår på torsdagen blev han lite modigare. Då fick han i sig lite käk på morgonen och sedan lite sent på kvällen också. För övrigt såg jag knappt till honom.….men jag tror att vi kommer att bli kompisar så småningom för jag är faktiskt inte alls så farlig……

Jag löper just nu så jag får inte vara lös utomhus men i tisdags så slet jag mig loss vid ett tillfälle när vi var ute på en rastrunda. Matte såg inte att det kom en man med en liten hund bakom oss när hon skulle böja sig ner för att plocka upp efter mig. Snabbt som ögat stack jag iväg till hunden. Matte hade inte en chans att hålla kvar mig i kopplet för jag är jättestark. Det visade sig vara en terrier som inte alls brydde sig om att jag hälsade på honom. Tycker att han var lite nonchalant faktiskt...Självklart kom matte så den friheten blev inte långvarig…..Hon bad mannen till och med om ursäkt över mitt beteende vad nu det skulle vara bra för?......Jag gillar ju småhundar…….



Matte säger att så fort min löpperiod är över och hon kan släppa lös mig så ska jag fostras. Vad hon nu menar med det?

Jag gillar verkligen promenader. Jag kan gå och gå och gå hur länge som helst och det finns så många spännande dofter här.

Matte har en son som kallas för Robban. Han är sjukskriven på grund av en allvarlig  handskada som han drog på sig på jobbet. Jag gillar honom jätteskarpt och han gillar mig har jag märkt. Vi brukar gå promenader när han är här hemma. Igår var vi ute en hel del. Matte hade åkt till Haninge för att klippa sig och handla lite grejer så Robban var hundvakt under tiden. Det tog flera timmar innan matte var tillbaka igen. Robban och jag mötte henne vid busshållplatsen på eftermiddagen. Först undrade jag varför vi skulle sitta där och glo men sedan såg jag matte och då blev jag glad……..



Igår kväll var jag riktigt trött faktiskt så då sov jag mest hela kvällen….Det har varit lite si och så med sömnen annars. Det har varit svårt att riktigt kunna slappna av men det är ju mycket som nytt så det är väl inte så konstigt säger matte……Och dessutom tror hon att jag är mitt i ett höglöp…..Jag har faktiskt spanat in några tjusiga hanhundar här...Det finns bland annat en golden som ser väldigt intresserad ut....



Jag vill avsluta bloggen med att tända ett ljus för Jacinto och Yana som finns i hundhimlen nu......