Cysta orsak till inflammationerna....

Jag har inte hört något från Bagarmossens djursjukhus under natten eller morgonen och det är väl positivt. Det känns tryggt att Vera är under uppsikt där de har resurser även om jag blir orolig förstås och saknar den lilla tjejen.......eller lilla......

Det första veterinären på djursjukhuset sa när hon fick syn på Vera var: ”oj, vilken stor tik” och ”vilken benstomme” ”hon skulle nog ha blivit en pojke egentligen”….

Ja, alla tror ju att det är en kille. Vera är inte alls lika feminin som sina två systrar som jag har träffat utan större och kraftigare. 

Något som både Robban som såg britsen och veterinären på djursjukhuset undrade var? Hur fick hon plats på operationsbordet för det är inte brett precis……

All personal både på djurklinik och djursjukhus har blivit så förtjusta i hennes sätt och uppträdande. Snacka om tålmodig hund när de har klämt och känt, tagit ultraljud och blodprover. Hon är svårstucken men inte minsta tendens till aggressivitet trots allt bökande. Men att ta tempen visade hon tydligt att hon inte gillade.....Hon hade ingen feber utan 38,5

Vera hade en stor cysta på äggledaren och den är orsaken till livmoderinflammationen och troligen också till bukhinneinflammationen. Eftersom cystan var så stor så måste hon ha haft den länge. När jag tog hand om Vera för exakt ett år sedan var hon i slutet på ett löp. Redan då reagerade jag på att hon var svullen över buken och har varit det till och från senare också. Då trodde jag att det berodde på löpet och sedan på att hon hade fleecefilten i magen men nu förstår jag att livmoderinflammationen var på gång redan då. Den kan gå tillbaka för att sedan bli värre vid nästa löp…….Ja, tur var det att vi kom in så tidigt denna gång i alla fall sa veterinären…..

Robban var orolig när han skulle lämna Vera på djursjukhuset och sa till dem att Vera inte gärna ville vara ensam när hon är dålig. Hon ska få vår lyxsvit sa sköterskan där hon kan se oss när vi passerar förbi. De frågade vad hon äter? De hade inte Nordic färskfoder men de skulle försöka ge henne ett annat färskfoder som de hade. Robban kommer inte ihåg vad det hette.

Både Robban och Vera har fått en otroligt fint omhändertagande på båda ställena. Kanske för att Robban kommer med en stor hund när han går med kryckor och dessutom för att Vera är en mycket trevlig och social hund.

När de kom in på djursjukhuset igår så var väntrummet fyllt av massor av hundar. Det blev rena kakafonin när de mindre hundarna fick syn på Vera som inte brydde sig alls om oväsendet och allt skällande.

Däremot tidigare på dagen när hon kom till djurkliniken så hade hon varit arg på precis allt, en schäfer, en mops, några andra hundar, en katt i sin bur, ja allt....Hon mådde så himla dåligt då. När hon kom till Bagarmossen var hon lite drogad för att slippa den värsta smärtan så då hade hon lugnat sig......

Nu kan jag bara vänta på att ansvarig veterinär hör av sig.........Usch, jag tycker så himla synd om Vera som måste genomgå detta......