Robban och jag har varit ute på våra vanliga promenader idag men det har varit väldigt halt bitvis.. Jag har fått busa i snön förstås. Tänk att det är så himla kul....Det snöade när vi var ute och det är ju underbart......Jag har i alla fall skött mig idag så det finns verkligen ingenting att klaga på.........
Matte var i tvättstugan i morse men sedan har hon inte orkat göra mycket för den hiskeliga huvudvärken. Hon har inte varit utanför dörren på hela dagen.......
Robban var hos sin läkare och eftersom han inte är ett dugg bättre i sitt ben så är han sjukskriven hela januari ut......men Försäkringskassan bråkar förstås så han hoppas att arbetsgivaren hittar något tillfälligt jobb åt honom som han kan klara av.....Ja, vi får hoppas att det löser sig......även om jag tycker att det är roligt att han är här hemma.......
Här håller vi både tummar och tassar på att Iris äntligen har accepterat att kissa i en ny kattlåda som matte har ställt in i badrummet.....peppar, peppar har hon inte kissat i Yana-bädden på hela dagen....Det stod redan en ny låda i badrummet men den vägrade hon att gå i. Nu bytte matte ut den mot en annan låda som hon köpte för ett tag sedan, inte alls lika fin men eftersom Iris inte har kissat i bädden och inte heller någon annanstans sedan gårdagen så hoppas matte att hon har tagit sitt förnuft till fånga och gör sina behov där de ska göras och som hon alltid gjorde innan Yana kom in i bilden....Iris har faktiskt ingenting att protestera mot eftersom hon gillar mig och jag gillar henne så nu kan hon sluta med dumheterna.......Leo går alltid i den gamla lådan och det syns att han har varit där idag också......
Den stora fina vita kattlådan fick ju Carina igår. Den nya som står i badrummet nu är mycket mindre och blå......ja, se katter...De kan verkligen vara kräsna......Hur som helst hoppas vi alla att hon har slutat med sitt eviga pinkande i bädden....Matte har ju inte fått göra annat än tvättat hennes nerkissade handdukar........
Det blir säkert sovmorgon för mig i morgon för matte ska iväg tidigt då hon ska till tandläkaren men det är dags för mig att sova nu ändå......
Vilken underbar blogg! Känner att jag är tvungen att kommentera för jag har suttit och streckläst hela bloggen. Jag och min familj förlorade våran älskade Sankt Bernhardshund för två veckor sedan och det har varit och är en av de värsta tiderna i mitt liv. Hon blev nästan 12 år. Hon var min bästa vän och det går inte att beskriva tomheten. Men man blir så glad när man läser din blogg om Veras liv, för allt stämmer så oerhört bra in på vår älskade Wilma och man sitter med ett leende på läpparna när man läser.
SvaraRaderaVi har insett att vi inte kan leva utan en Sanktbernhard så i februari får vi hem en liten sankt bernhard igen.
Som sagt, Vera är en jätte fin hund och jag hoppas att du fortsätter skriva i bloggen för den är så härlig!